Första reflektion
Hade personligen hoppats på att barnperspektivet blir lika starkt, i och med den nya föreslagna lagen, som föräldrabalken. Men nej moment 22 fortsätter tydligen...
Läser under 5:2 :
"Föräldrabalken
Den nya lagen kommer inte att få några materiella konsekvenser på FB. Redaktionella ändringar i FB blir dock i viss utsträckning nödvändiga."
Låt oss skapa exempel ur verkligheten.
Barnen flyttar till familjehem. En tid av anpassning och anknytning börjar.När vardagen infinner sig skapas undan för undan ett liv med dagis/skola, nya vänner, ny familjegemenskap, kanske nya intressen mm. Man är med om födelsedagar och högtider. Resor och semestrar. Lekar med skubbsår som följd. Skrubbsår som blir till ärr. Ärr som blir till minnen. Med tiden blir ansiktet inte lika vaksamt. Rörelserna inte lika kontrollerande. När vi lagar mat kan det hända att jag får stå och laga mat själv till oss alla utan att någon måste kontrollera att det lagas tillräckligt för att man ska kunna ta en portion till. Tilliten finns där.
Varje halvår prövas så beslutet. Ibland ska ett barn flytta till sin biologiska familj igen. Ibland alldeles för tidigt. Jag förstår att inga garantier finns. Vad jag däremot har svårt att förstå är hur vi kan spela schack-matt med de barn som drabbas. Att återigen anpassas in i en miljö som numera är främmande. Allt från spöken i den nya garderoben till att skaffa nya vänner. Att inte längre träffa dem som betytt så mycket i den ungas liv. Allt från familjehemsföräldrar till deras nätverk av släkt och vänner.
Om sedan något går fel krävs för det första en anmälan för att någon ens ska få veta. Och anmäler vet vi ju att inte allt för många gör. Jag sköter mitt och du sköter ditt verkar vara praxis för många.
Men vi säger nu att någon anmäler och det faktiskt gått snett. Nu börjar karusellen om igen. För tredje gången ska den unga ryckas upp och skapa en ny vardag.
Här anser jag att moment 22 inträffar. Föräldrabalken borde stå under barnets bästa/barnperspektivet. Låt barnets behov av trygghet vara konstanten. Har ett barn funnit sig tillrätta. Finn då en annan lösning än att låta barnet ryckas upp bara för att den biologiska föräldern finner sitt stöd i föräldrabalken. Var ska då barnet finna sitt stöd?
