3 Advent
Ooops. tänk att tiden kan gå fort så fort. Allt tickar på.
Julklappsinhandlingen är nästan klar men några klappar återstår att köpa. Skönt att inte känna någon panik i alla fall. Måste erkänna att det på något vis hör till att gå lite i affärer och titta den där allra sista dagen innan jul. Stressen över att hitta julklappar till alla behöver inte vara där men just att gå runt och kanske hitta en endaste liten julklapp. Gå förbi någonting som man inser skulle vara julpaketet med stort J till just den personen. Att sätta sig mitt i all julträngsel tillsammans allesammans i familjen den sista dagen innan julafton och äta lite lunch mitt i julhandlandet... ja just ja, inte att förglömma kön som man förbannar för att den är så lång och det går så segt... men tänk, på ett underligt sätt hör det till.
Efter julruschen är man på väg hem... och inser att oj då, vi har ju glömt köpa julklapp till tant Agda (eller vem det kan vara). Haha, då infinner sig julstressen till slut. Jag kan lova att jag som varit ute i så god tid i år med att fundera ut julklappar kommer hamna just i den fällan.
Men, vem var det nu som var kvar att handla till?
Julklappsinhandlingen är nästan klar men några klappar återstår att köpa. Skönt att inte känna någon panik i alla fall. Måste erkänna att det på något vis hör till att gå lite i affärer och titta den där allra sista dagen innan jul. Stressen över att hitta julklappar till alla behöver inte vara där men just att gå runt och kanske hitta en endaste liten julklapp. Gå förbi någonting som man inser skulle vara julpaketet med stort J till just den personen. Att sätta sig mitt i all julträngsel tillsammans allesammans i familjen den sista dagen innan julafton och äta lite lunch mitt i julhandlandet... ja just ja, inte att förglömma kön som man förbannar för att den är så lång och det går så segt... men tänk, på ett underligt sätt hör det till.
Efter julruschen är man på väg hem... och inser att oj då, vi har ju glömt köpa julklapp till tant Agda (eller vem det kan vara). Haha, då infinner sig julstressen till slut. Jag kan lova att jag som varit ute i så god tid i år med att fundera ut julklappar kommer hamna just i den fällan.
Men, vem var det nu som var kvar att handla till?
Jullängtan
Äntligen börjar nedräkningen.... till jul.
Läste en härligt julig artikel i DN att julen har kommit till London.
http://www.dn.se/resor/storbritannien/london/julen-har-kommit-till-stan-1.988972
Underbart!
Får en sådan lust att boka in en julresa till London och bara njuta av julstämning. Ahhh....
Vid närmare eftertanke så kan man ju lika gärna ta en tur till vår egen huvudstad. Gå i gamla stan och kika bland de gamla fina stånden på julmarknaden. Besöka ett juligt skansen. Kolla in årets julskyltning på NK. Se alla andra julskyltningar såklart. Julklappshandla. Slå sig ner på ett kafé och bara njuta. Fundera över den där heminredningsdetaljen man såg och inser att man nog bara måste gå tillbaka och köpa den. Till slut stressar man till tåget. Slår sig ner på ett överfyllt tåg. Trött och nöjd lutar man sig tillbaka, tittar ut genom fönstret och inser att det varit en sån där härlig dag att minnas.
ps
Jag har varit på Ikea 2 gånger under de senaste veckorna. Passade på att gå och klämma och känna på julsakerna som sakta men säkert börjat ta plats i varuhusen. Har lovat mig själv att inte köpa för mycket dekorationer, julpapper, etiketter mm.... men det är ju så fint!
Hihi de första åren min man och jag var tillsammans så suckade han över alla mina olika julpapper. Han kanske trodde att jag skulle kunna slänga och köpa nytt till kommande år... men ack så fel han hade. Nu har han fått inse att en av mina svagheter är just julpapper, etiketter mm så nu har han gjort iordning en garderobsplats just ämnade för dessa saker. Det är kärlek det :-).
kolla in dessa söta julkulor frå IKEA. Vill ha!
Läste en härligt julig artikel i DN att julen har kommit till London.
http://www.dn.se/resor/storbritannien/london/julen-har-kommit-till-stan-1.988972
Underbart!
Får en sådan lust att boka in en julresa till London och bara njuta av julstämning. Ahhh....
Vid närmare eftertanke så kan man ju lika gärna ta en tur till vår egen huvudstad. Gå i gamla stan och kika bland de gamla fina stånden på julmarknaden. Besöka ett juligt skansen. Kolla in årets julskyltning på NK. Se alla andra julskyltningar såklart. Julklappshandla. Slå sig ner på ett kafé och bara njuta. Fundera över den där heminredningsdetaljen man såg och inser att man nog bara måste gå tillbaka och köpa den. Till slut stressar man till tåget. Slår sig ner på ett överfyllt tåg. Trött och nöjd lutar man sig tillbaka, tittar ut genom fönstret och inser att det varit en sån där härlig dag att minnas.
ps
Jag har varit på Ikea 2 gånger under de senaste veckorna. Passade på att gå och klämma och känna på julsakerna som sakta men säkert börjat ta plats i varuhusen. Har lovat mig själv att inte köpa för mycket dekorationer, julpapper, etiketter mm.... men det är ju så fint!
Hihi de första åren min man och jag var tillsammans så suckade han över alla mina olika julpapper. Han kanske trodde att jag skulle kunna slänga och köpa nytt till kommande år... men ack så fel han hade. Nu har han fått inse att en av mina svagheter är just julpapper, etiketter mm så nu har han gjort iordning en garderobsplats just ämnade för dessa saker. Det är kärlek det :-).
kolla in dessa söta julkulor frå IKEA. Vill ha!
Har du sett Evelina?
I augusti i år tilldelades Evelinas pappa interimistisk ensam vårdnad om Evelina. Både Evelina och hennes mamma försvann efter domen. Ingen verkar veta vart de tagit vägen. Mamman är anhållen i sin frånvaro.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6015557.ab
Längs artikeln finns bilder på andra barn som ingen vet var de tagit vägen. Kanske kan artikeln förhoppningsvis leda till att fler kan hålla ögonen öppna efter barnen eller kanske få upp ögonen för de saknade barnen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6015557.ab
Längs artikeln finns bilder på andra barn som ingen vet var de tagit vägen. Kanske kan artikeln förhoppningsvis leda till att fler kan hålla ögonen öppna efter barnen eller kanske få upp ögonen för de saknade barnen.
Kommun eller organisation
Vi är familjehem direkt via kommun.
En del är familjehem via organisation.
Det verkar finnas en hel drös med olika organisationer.
Tyvärr vet jag inte så mycket om dem.
Hur ska man veta vilka som är bra?
Vilka som är "bra att ha med att göra"?
Jag har hört både bra och negativt om organisationer (men även om kommuner iofs).
Det bästa i det hela tycker jag verkar vara att organisationen förhandlar om arvode och omkostnader.
När jag ser tillbaka till vår första tid som familjehem var vi väldigt - och nu menar jag väldigt - naiva. Än idag är vi naiva när det kommer till vissa saker. Till exempel har vi aldrig sett hur genomförandeplanen ser ut. Men men...
Men hur fungerar det i det praktiska? Om något har hänt placeringen. Ringer man kommun eller organisation? Hur ser kedjan ut? Blir länken längre mellan oss som familjehem och kommun?
Den som vet får gärna berätta om sin erfarenhet....
Hoppets Stjärna
Då är det dags i år igen.
Mina vänner...
jag uppmanar er verkligen till att hjälpa mig med detta "uppdrag", mitt kall.
Sedan jag första gången hörde talas om Hoppets Stjärna och de Julpaket man samlade ihop och sedan gav bort till fattiga i andra länder, har jag alltid vetat att detta var något för mig!
Det berör mig.
Jag ser youtubeklipp och rent ut sagt störtbölar. Denna givmildhet och den tacksamhet som möter varandra i juletid. Det är fantastiskt!
Berörs du med:
http://www.youtube.com/watch?v=Fc6TR2Ge6ao
Så vänner, jag uppmanar er nu.
Var med.
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/julpaket/packa-ett-julpaket.html
Jag och en väninna tänkte samla ihop paket och sedan åker vi gemensamt till ett insamlingsställe och lämnar av dem. Vill du skänka ett paket, min vän?
Mina vänner...
jag uppmanar er verkligen till att hjälpa mig med detta "uppdrag", mitt kall.
Sedan jag första gången hörde talas om Hoppets Stjärna och de Julpaket man samlade ihop och sedan gav bort till fattiga i andra länder, har jag alltid vetat att detta var något för mig!
Det berör mig.
Jag ser youtubeklipp och rent ut sagt störtbölar. Denna givmildhet och den tacksamhet som möter varandra i juletid. Det är fantastiskt!
Berörs du med:
http://www.youtube.com/watch?v=Fc6TR2Ge6ao
Så vänner, jag uppmanar er nu.
Var med.
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/julpaket/packa-ett-julpaket.html
Jag och en väninna tänkte samla ihop paket och sedan åker vi gemensamt till ett insamlingsställe och lämnar av dem. Vill du skänka ett paket, min vän?
"Den värsta mamman"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6010648.ab
....ja... vad ska man säga?
Ibland är det nog att bara läsa.
Inte sant?
....ja... vad ska man säga?
Ibland är det nog att bara läsa.
Inte sant?
It's a mad mad world
Vi har precis tittat klart på ett program på tv4 fakta, som heter "Jakten på pedofiler". Går den i repris så se den. Inte för att det är ett program du vill se, utan för att det är farligt att blunda för dessa hemskheter som försigår.
Började sedan surfa lite. Surfade in på aftonbladet och tro sjutton att en av nyheterna handlade om just denna hemskhet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5900583.ab
Ibland känner jag mig så skyldig att man inte vet mycket om dessa hemskheter och jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar att man inte engagerar sig mer för att detta ska stoppas.
Vilka otroliga människor som orkar engagera sig i detta. Vet inte om jag själv skulle orka. Tror jag skulle bli tokig på kuppen. Tänk att dag ut och dag in slåss för barnens rättighet mot en utlänningar som kommer undan i en korrupt värld. En stor eloge till "motståndsrörelsen" i detta viktiga krig.
Började sedan surfa lite. Surfade in på aftonbladet och tro sjutton att en av nyheterna handlade om just denna hemskhet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5900583.ab
Ibland känner jag mig så skyldig att man inte vet mycket om dessa hemskheter och jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar att man inte engagerar sig mer för att detta ska stoppas.
Vilka otroliga människor som orkar engagera sig i detta. Vet inte om jag själv skulle orka. Tror jag skulle bli tokig på kuppen. Tänk att dag ut och dag in slåss för barnens rättighet mot en utlänningar som kommer undan i en korrupt värld. En stor eloge till "motståndsrörelsen" i detta viktiga krig.
Märkligt
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article5694143.ab
Många tankar när jag läser detta.
Ett familjehem är ju en helt vanlig familj som tar emot barn och ungdomar som på något vis har det svårt. Meningen är ju att vi ska vara ett helt vanligt hem. Att vara familjehem räknas ju inte som ett jobb och det är inte pensionsgrundande så hur mycket kan man kräva av ett familjehem.
Vill en 17-åring bryta sig in i ett medicinskåp så nog går det!
"Vi måste titta på att hon gjort allt som krävs av ett familjehem för att hålla undan narkotiska preparat" säger Ewa-Gun Westford till Aftonbladet. Hur är det möjligt för en vanlig familj att få dessa krav på sig? Är det verkligen rätt vård om så här hårda krav ställs på vanliga familjehem? Placeringen borde kanske inte vara i ett familjehem då utan på institution där det finns helt andra förvaringsmöjligheter för medicin.
Många tankar när jag läser detta.
Ett familjehem är ju en helt vanlig familj som tar emot barn och ungdomar som på något vis har det svårt. Meningen är ju att vi ska vara ett helt vanligt hem. Att vara familjehem räknas ju inte som ett jobb och det är inte pensionsgrundande så hur mycket kan man kräva av ett familjehem.
Vill en 17-åring bryta sig in i ett medicinskåp så nog går det!
"Vi måste titta på att hon gjort allt som krävs av ett familjehem för att hålla undan narkotiska preparat" säger Ewa-Gun Westford till Aftonbladet. Hur är det möjligt för en vanlig familj att få dessa krav på sig? Är det verkligen rätt vård om så här hårda krav ställs på vanliga familjehem? Placeringen borde kanske inte vara i ett familjehem då utan på institution där det finns helt andra förvaringsmöjligheter för medicin.
Semesterbild
Tänker tillbaka på sommarens semester på västkusten. Här sitter vi och njuter av den härliga utsikten över klipporna och havet. Vi beslutade oss för att picknicka och packade ner kvällsmaten. Grillad flintastek, potatissallad och sallad. Vi dröjde oss kvar länge innan vi gick tillbaka till stugan. Vilken fantasktiskt mysig kväll.
Terminen har börjat
Rutiner.
Känns skönt att terminen äntligen börjat. Allt kommer in i sina gamla invanda spår igen. Märker på Lillan att hon mår bra av att veta ungefär hur dagarna ska se ut. Man märker hur viktigt det är med rutiner och det som känns igen.
Kvällen innan dagis startade upp igen efter semesterstängning hoppade lillan omkring. Spänd av förväntan. När vi skulle gå till sängs var det svårt att sluta prata för "imorgon" var ju dagen hon skulle få träffa alla igen. Kompisar och alla som jobbar där.
Morgonen kom och först upp var Lillan. Kläderna var redan på och hon satte sig bredvid mig i sängen. Nu var det dags att fara. Lugnt försökte jag förklara att det var ju ett tag kvar tills vi skulle vara där och vi fick ju inte glömma frukosten. Oförstående tittade Lillan på mig. Förstod jag inte att det här kunde inte vänta? Inte mycket kom ner i Lillans mage när det var frukostdags. Det enda som existerade var att få träffa alla, berätta om sommarens äventyr och leka. Berättade för fröken när vi kom fram till dagis att det inte blev mycke ttill frukost. Skrattande sa hon att då är hon förmodligen hungrig till lunchen och äter ordentligt.
Nu har det gått några dagar in i terminen. Vardagslunken börjar infinna sig. Lillan är nu stor flicka på dagis. Mindre barn skolas in och hon har nu fått rollen som lite större än förra året. En ack så viktig uppgift att vara en stor tjej nu. Lillan har berättat om en liten kille som börjat på hennes avdelning, men namnet har inte fastnat än. När jag skulle lämna henne idag ställde vi oss och tittade på avdelningens alla namn. Det var en hel del nya barn. Jag var helförvirrad när det var dags för avdelningsfotograferingar förra året. Visste inte hur jag skulle kunna lära mig alla barn. När vi i våras tittade på bilden visste jag nog vilka de flesta var och kunde placera barnen i respektive dagishistoria man fick höra av Lillan vid dagens hämtningar. Ojoj, nu blir det nya dagishistorier med nya små barn att lära känna genom Lillans historier.
Några av de som redan var stora innan sommaren har gått vidare till 6-årsverksamheten. Andra, liksom Lillan var kvar även i år på "sin" avdelning. Det var roligt att studera alla de "gamla" barnen när vi kom tillbaka. På bara några veckor hade de dragit iväg i längd och en del drag i ansiktet hade blivit lite äldre. Tänk va några veckor kan göra! Dessutom var det kul att studera hur de tog vid där de slutade. De välkända gungorna och klätterställningarna togs invant i besittning. Över gården som under några veckor stått öde hördes återigen barnens stoj. Allt är som vanligt igen.
Känns skönt att terminen äntligen börjat. Allt kommer in i sina gamla invanda spår igen. Märker på Lillan att hon mår bra av att veta ungefär hur dagarna ska se ut. Man märker hur viktigt det är med rutiner och det som känns igen.
Kvällen innan dagis startade upp igen efter semesterstängning hoppade lillan omkring. Spänd av förväntan. När vi skulle gå till sängs var det svårt att sluta prata för "imorgon" var ju dagen hon skulle få träffa alla igen. Kompisar och alla som jobbar där.
Morgonen kom och först upp var Lillan. Kläderna var redan på och hon satte sig bredvid mig i sängen. Nu var det dags att fara. Lugnt försökte jag förklara att det var ju ett tag kvar tills vi skulle vara där och vi fick ju inte glömma frukosten. Oförstående tittade Lillan på mig. Förstod jag inte att det här kunde inte vänta? Inte mycket kom ner i Lillans mage när det var frukostdags. Det enda som existerade var att få träffa alla, berätta om sommarens äventyr och leka. Berättade för fröken när vi kom fram till dagis att det inte blev mycke ttill frukost. Skrattande sa hon att då är hon förmodligen hungrig till lunchen och äter ordentligt.
Nu har det gått några dagar in i terminen. Vardagslunken börjar infinna sig. Lillan är nu stor flicka på dagis. Mindre barn skolas in och hon har nu fått rollen som lite större än förra året. En ack så viktig uppgift att vara en stor tjej nu. Lillan har berättat om en liten kille som börjat på hennes avdelning, men namnet har inte fastnat än. När jag skulle lämna henne idag ställde vi oss och tittade på avdelningens alla namn. Det var en hel del nya barn. Jag var helförvirrad när det var dags för avdelningsfotograferingar förra året. Visste inte hur jag skulle kunna lära mig alla barn. När vi i våras tittade på bilden visste jag nog vilka de flesta var och kunde placera barnen i respektive dagishistoria man fick höra av Lillan vid dagens hämtningar. Ojoj, nu blir det nya dagishistorier med nya små barn att lära känna genom Lillans historier.
Några av de som redan var stora innan sommaren har gått vidare till 6-årsverksamheten. Andra, liksom Lillan var kvar även i år på "sin" avdelning. Det var roligt att studera alla de "gamla" barnen när vi kom tillbaka. På bara några veckor hade de dragit iväg i längd och en del drag i ansiktet hade blivit lite äldre. Tänk va några veckor kan göra! Dessutom var det kul att studera hur de tog vid där de slutade. De välkända gungorna och klätterställningarna togs invant i besittning. Över gården som under några veckor stått öde hördes återigen barnens stoj. Allt är som vanligt igen.
Ego kvinna
http://www.aftonbladet.se/wendela/article5586420.ab
Hittade en artikel idag i aftonbladet.
Helt befängt!
En kvinna i Storbritannien ska föda för fjortonde gången. Hon säger att hon tänker fortsätta bli gravid och föda barn tills hon får behälla barnet.
Menar hon allvar - att ens hota med detta visar ju bara hur egocentrisk man då är. Det finns ju orsaker till att barnen placeras, vanvård. Ska hon få behålla ett barn, som med största sannolikhet blir vanvårdat, mot att hon då inte ska skaffa fler barn?!
Hon nämner också att hon inte har så bra kontakt med barnen, att den varit sporadisk. Idag finns ingen etablerad relation. Kanske skulle hon försöka satsa på en bättre relation till barnen istället för att sätta fler barn till världen som hon ändå inte verkar få behålla?
Kanske ska man också vara medveten om att man i Storbritannien har ett annat system med barn som växer upp i familjehem. Så kallade öppna adoptioner finns och där adopteras barnen av icke-biologiska föräldrar men de biologiska föräldrarna får ändå möjlighet att träffa barnet ibland och skapa band. Har läst lite om det och överlag verkar det synsättet vanligast i västvärlden, förutom i Sverige där vi är landet "lagom". För barnens skull tror jag att det behövs tydligare regler för hur det ska vara i vårt land. Det blir ju en enorm påfrestning för barn att behöva få utstå förhandlingar var 6 månad. För många kanske 6 månader låter mycket men 6 månader går fort. Bara att börja planera och fundera på semestern gör ju ofta en barnfamilj ett halvår innan det är dags att resa. Efter 3 år ska vårdnadsöverflyttningar vägas in men tyvärr görs ju inte heller de så ofta. Det är ju tyvärr så att familjehemmen plötsligt står själva i allt från handledning till rättegångar mot biologiska föräldrar. Det är dags att barnens trygghet går framför de biologiska föräldrarnas rätt!
Sidospår. Ja visst men det är ju det som är bra med en blogg. Man kan älta det man funderar på.
Tillbaka till Theresa. Nej, Theresa får inte min sympati. Har hon fått 13 barn omhändertagna på grund av vanvård borde hon kanske inse att hon borde göra någonting annat av sitt liv. Uppenbarligen var inte tanken från högre makter att hon skulle bli mamma.
Lite roliga paralleller kom jag i och för sig på. Även om jag vet att man inte kan jämföra så kan jag inte låta bli...
Ser man till ett avelsdjur, till exempel en hund så är det ju jättebra med en tik som är lättparad och dessutom väldigt fertil. Allt bra så långt. Det är dock inte bara det som ska vara vägledande i val av avelsdjur. Tiken ska sedan ha instinkten att vårda och fostra. Inte alla har denna förmåga.
Hittade en artikel idag i aftonbladet.
Helt befängt!
En kvinna i Storbritannien ska föda för fjortonde gången. Hon säger att hon tänker fortsätta bli gravid och föda barn tills hon får behälla barnet.
Menar hon allvar - att ens hota med detta visar ju bara hur egocentrisk man då är. Det finns ju orsaker till att barnen placeras, vanvård. Ska hon få behålla ett barn, som med största sannolikhet blir vanvårdat, mot att hon då inte ska skaffa fler barn?!
Hon nämner också att hon inte har så bra kontakt med barnen, att den varit sporadisk. Idag finns ingen etablerad relation. Kanske skulle hon försöka satsa på en bättre relation till barnen istället för att sätta fler barn till världen som hon ändå inte verkar få behålla?
Kanske ska man också vara medveten om att man i Storbritannien har ett annat system med barn som växer upp i familjehem. Så kallade öppna adoptioner finns och där adopteras barnen av icke-biologiska föräldrar men de biologiska föräldrarna får ändå möjlighet att träffa barnet ibland och skapa band. Har läst lite om det och överlag verkar det synsättet vanligast i västvärlden, förutom i Sverige där vi är landet "lagom". För barnens skull tror jag att det behövs tydligare regler för hur det ska vara i vårt land. Det blir ju en enorm påfrestning för barn att behöva få utstå förhandlingar var 6 månad. För många kanske 6 månader låter mycket men 6 månader går fort. Bara att börja planera och fundera på semestern gör ju ofta en barnfamilj ett halvår innan det är dags att resa. Efter 3 år ska vårdnadsöverflyttningar vägas in men tyvärr görs ju inte heller de så ofta. Det är ju tyvärr så att familjehemmen plötsligt står själva i allt från handledning till rättegångar mot biologiska föräldrar. Det är dags att barnens trygghet går framför de biologiska föräldrarnas rätt!
Sidospår. Ja visst men det är ju det som är bra med en blogg. Man kan älta det man funderar på.
Tillbaka till Theresa. Nej, Theresa får inte min sympati. Har hon fått 13 barn omhändertagna på grund av vanvård borde hon kanske inse att hon borde göra någonting annat av sitt liv. Uppenbarligen var inte tanken från högre makter att hon skulle bli mamma.
Lite roliga paralleller kom jag i och för sig på. Även om jag vet att man inte kan jämföra så kan jag inte låta bli...
Ser man till ett avelsdjur, till exempel en hund så är det ju jättebra med en tik som är lättparad och dessutom väldigt fertil. Allt bra så långt. Det är dock inte bara det som ska vara vägledande i val av avelsdjur. Tiken ska sedan ha instinkten att vårda och fostra. Inte alla har denna förmåga.
bra sida
Passar på att slå ett slag för denna sida som jag tycker är mycket bra.
Informativ, familjehemsbank samt forum:
http://www.familjehemmet.se
Informativ, familjehemsbank samt forum:
http://www.familjehemmet.se
Barnens Ikea
En tur till Ikea blev det idag. Började plocka en 5-liters hink med svarta vinbär men idag tog det emot. Hade inte alls lust. Istället blev det en shoppingdag. Vi shoppade på Biltema, Toys R'Us samt Ikea. Vi valde att äta på Ikea när vi ändå skulle handla lite där. Skönt med lite "vanlig mat" och inte bara snabbmatsval när man är ute och handlar. Dessutom till bra pris.
Passar på att berömma för den barnvänliga tanke som finns på Ikea. (Numrerar utan någon inbördes ordning)
1. Det behöver aldrig vara kö till toaletterna. Finns många och dem är fräscha. Bra skötbord och handfat. Tvål och papper har aldrig varit slut.
2. Man har råd att fika eller äta här. Vilket man nu väljer. Idag valde Lillan en köttbullsmeny till priset av 22,50 kr. Man kan också välja pasta med köttfärssås, mjölk samt glasspinne för 17 kr.
Man blir inte ruinerad vare sig man väljer en 5 kronors mjukglass eller en 5 kronors korv utanför kassorna. Haha, man kan till och med slå på stort och köpa både och.
3. Småland.
Har aldrig lämnat Lillan i "Smålandshörnan" förut. Men så en dag när vi var på Ikea såg hon hur de andra barnen lekte coh ritade där inne. Där inne ville hon ju vara. Så jag lovade henne att nästa gång... och så kom nästa gång och då fick hon vara där när jag gick runt och valde det jag skulle ha. Tror det var mest ensamt för mig att gå runt själv.
Idag följde hon dock med oss runt i varuhuset då vi redan visste vad vi skulle ha och idag ville hon åka runt på lastvagnen.
4 prova allt
Eftersom det är ett stort möblevaruhus så finns det ju även möbler för barn. Jag tror varenda stol är provad och varenda gosedjur noga klämt på. Och här får de spana in allt. De kan gå in i de arrangerade rummen och plötsligt få syn på en liten detalj och komma på att det vore ju toppen att ha hemma.
5. Familjeparkering.
Bra att slippa tänka på om en liten arm skulle knuffa ut dörren lite väl hårt. Här finns det plats att puffa upp dörren utan att vara rädd för att någon kan skada andras bilar.
Tummen upp för Barnens Ikea!
Passar på att berömma för den barnvänliga tanke som finns på Ikea. (Numrerar utan någon inbördes ordning)
1. Det behöver aldrig vara kö till toaletterna. Finns många och dem är fräscha. Bra skötbord och handfat. Tvål och papper har aldrig varit slut.
2. Man har råd att fika eller äta här. Vilket man nu väljer. Idag valde Lillan en köttbullsmeny till priset av 22,50 kr. Man kan också välja pasta med köttfärssås, mjölk samt glasspinne för 17 kr.
Man blir inte ruinerad vare sig man väljer en 5 kronors mjukglass eller en 5 kronors korv utanför kassorna. Haha, man kan till och med slå på stort och köpa både och.
3. Småland.
Har aldrig lämnat Lillan i "Smålandshörnan" förut. Men så en dag när vi var på Ikea såg hon hur de andra barnen lekte coh ritade där inne. Där inne ville hon ju vara. Så jag lovade henne att nästa gång... och så kom nästa gång och då fick hon vara där när jag gick runt och valde det jag skulle ha. Tror det var mest ensamt för mig att gå runt själv.
Idag följde hon dock med oss runt i varuhuset då vi redan visste vad vi skulle ha och idag ville hon åka runt på lastvagnen.
4 prova allt
Eftersom det är ett stort möblevaruhus så finns det ju även möbler för barn. Jag tror varenda stol är provad och varenda gosedjur noga klämt på. Och här får de spana in allt. De kan gå in i de arrangerade rummen och plötsligt få syn på en liten detalj och komma på att det vore ju toppen att ha hemma.
5. Familjeparkering.
Bra att slippa tänka på om en liten arm skulle knuffa ut dörren lite väl hårt. Här finns det plats att puffa upp dörren utan att vara rädd för att någon kan skada andras bilar.
Tummen upp för Barnens Ikea!
Luktar så gott
Hela huset doftar.
En söt doft av svart vinbär, hallon, jordgubbar och blåbär har vandrat runt i husets alla vrår. Drar in doften med mina näsborrar och njuter av väldoften.
Vi började med att äta hallon mjölk till efterrätt vid lunchtid. Gick ut på en promenad med hundarna efteråt. Lillan tyckte vi skulle titta om det fanns några blåbär i skogen. I så fall kunde vi ju plocka några. Det är ju så roligt och tänk va gott. Ja, inte kunde jag säga emot en liten frökens förväntansfulla ansikte. Vi tittade och mycket riktigt hittade vi blåbär. Hade ingenting med oss att plocka i. Det var tur vi hade (oanvända) hundbajspåsar att plocka i. Vi åt och plockade ner i påsen. Allt på en gång. Blåa blev vi på händer, kläder och i ansiktet. Men vad gör det? Så gott det var.
Väl hemma såg jag att vi hade både jordgubbar och hallon hemma. Tanken att vi skulle göra saft växte fram. Kanske kunde vi göra lite saft på blåbär-hallon och jordgubbar. Hmm, men sen har vi ju svarta vinbär som bara väntar på att bli plockade. Bara att sätta igång. Vi plockade och plockade. Saftade och saftade. Lillan tyckte det hela var mycket spännande. Även om det var lite tröttsamt att hinken fylldes lite väl långsamt i hennes tycke så är jag förvånad att tålamodet var så stort.
För några timmar sedan drack vi vår egenhändigt hemmagjorda saft. Så gott! Lillan hade aldrig druckit så god saft. Det var ju hon som hade gjort den minsann. Och dessutom övervakat varje steg i tillverkningen. Allt från att plocka till att hälla upp i flaskor.
Imorgon kanske vi ska ta och plocka lite bigarråer. Kanske plocka lite hallon på samma gång. Göra lite sylt. Det vore inte så dumt. Ja vi får väl se imorgon...
En söt doft av svart vinbär, hallon, jordgubbar och blåbär har vandrat runt i husets alla vrår. Drar in doften med mina näsborrar och njuter av väldoften.
Vi började med att äta hallon mjölk till efterrätt vid lunchtid. Gick ut på en promenad med hundarna efteråt. Lillan tyckte vi skulle titta om det fanns några blåbär i skogen. I så fall kunde vi ju plocka några. Det är ju så roligt och tänk va gott. Ja, inte kunde jag säga emot en liten frökens förväntansfulla ansikte. Vi tittade och mycket riktigt hittade vi blåbär. Hade ingenting med oss att plocka i. Det var tur vi hade (oanvända) hundbajspåsar att plocka i. Vi åt och plockade ner i påsen. Allt på en gång. Blåa blev vi på händer, kläder och i ansiktet. Men vad gör det? Så gott det var.
Väl hemma såg jag att vi hade både jordgubbar och hallon hemma. Tanken att vi skulle göra saft växte fram. Kanske kunde vi göra lite saft på blåbär-hallon och jordgubbar. Hmm, men sen har vi ju svarta vinbär som bara väntar på att bli plockade. Bara att sätta igång. Vi plockade och plockade. Saftade och saftade. Lillan tyckte det hela var mycket spännande. Även om det var lite tröttsamt att hinken fylldes lite väl långsamt i hennes tycke så är jag förvånad att tålamodet var så stort.
För några timmar sedan drack vi vår egenhändigt hemmagjorda saft. Så gott! Lillan hade aldrig druckit så god saft. Det var ju hon som hade gjort den minsann. Och dessutom övervakat varje steg i tillverkningen. Allt från att plocka till att hälla upp i flaskor.
Imorgon kanske vi ska ta och plocka lite bigarråer. Kanske plocka lite hallon på samma gång. Göra lite sylt. Det vore inte så dumt. Ja vi får väl se imorgon...
Första reflektion
Hade personligen hoppats på att barnperspektivet blir lika starkt, i och med den nya föreslagna lagen, som föräldrabalken. Men nej moment 22 fortsätter tydligen...
Läser under 5:2 :
"Föräldrabalken
Den nya lagen kommer inte att få några materiella konsekvenser på FB. Redaktionella ändringar i FB blir dock i viss utsträckning nödvändiga."
Låt oss skapa exempel ur verkligheten.
Barnen flyttar till familjehem. En tid av anpassning och anknytning börjar.När vardagen infinner sig skapas undan för undan ett liv med dagis/skola, nya vänner, ny familjegemenskap, kanske nya intressen mm. Man är med om födelsedagar och högtider. Resor och semestrar. Lekar med skubbsår som följd. Skrubbsår som blir till ärr. Ärr som blir till minnen. Med tiden blir ansiktet inte lika vaksamt. Rörelserna inte lika kontrollerande. När vi lagar mat kan det hända att jag får stå och laga mat själv till oss alla utan att någon måste kontrollera att det lagas tillräckligt för att man ska kunna ta en portion till. Tilliten finns där.
Varje halvår prövas så beslutet. Ibland ska ett barn flytta till sin biologiska familj igen. Ibland alldeles för tidigt. Jag förstår att inga garantier finns. Vad jag däremot har svårt att förstå är hur vi kan spela schack-matt med de barn som drabbas. Att återigen anpassas in i en miljö som numera är främmande. Allt från spöken i den nya garderoben till att skaffa nya vänner. Att inte längre träffa dem som betytt så mycket i den ungas liv. Allt från familjehemsföräldrar till deras nätverk av släkt och vänner.
Om sedan något går fel krävs för det första en anmälan för att någon ens ska få veta. Och anmäler vet vi ju att inte allt för många gör. Jag sköter mitt och du sköter ditt verkar vara praxis för många.
Men vi säger nu att någon anmäler och det faktiskt gått snett. Nu börjar karusellen om igen. För tredje gången ska den unga ryckas upp och skapa en ny vardag.
Här anser jag att moment 22 inträffar. Föräldrabalken borde stå under barnets bästa/barnperspektivet. Låt barnets behov av trygghet vara konstanten. Har ett barn funnit sig tillrätta. Finn då en annan lösning än att låta barnet ryckas upp bara för att den biologiska föräldern finner sitt stöd i föräldrabalken. Var ska då barnet finna sitt stöd?
