Terminen har börjat
Rutiner.
Känns skönt att terminen äntligen börjat. Allt kommer in i sina gamla invanda spår igen. Märker på Lillan att hon mår bra av att veta ungefär hur dagarna ska se ut. Man märker hur viktigt det är med rutiner och det som känns igen.
Kvällen innan dagis startade upp igen efter semesterstängning hoppade lillan omkring. Spänd av förväntan. När vi skulle gå till sängs var det svårt att sluta prata för "imorgon" var ju dagen hon skulle få träffa alla igen. Kompisar och alla som jobbar där.
Morgonen kom och först upp var Lillan. Kläderna var redan på och hon satte sig bredvid mig i sängen. Nu var det dags att fara. Lugnt försökte jag förklara att det var ju ett tag kvar tills vi skulle vara där och vi fick ju inte glömma frukosten. Oförstående tittade Lillan på mig. Förstod jag inte att det här kunde inte vänta? Inte mycket kom ner i Lillans mage när det var frukostdags. Det enda som existerade var att få träffa alla, berätta om sommarens äventyr och leka. Berättade för fröken när vi kom fram till dagis att det inte blev mycke ttill frukost. Skrattande sa hon att då är hon förmodligen hungrig till lunchen och äter ordentligt.
Nu har det gått några dagar in i terminen. Vardagslunken börjar infinna sig. Lillan är nu stor flicka på dagis. Mindre barn skolas in och hon har nu fått rollen som lite större än förra året. En ack så viktig uppgift att vara en stor tjej nu. Lillan har berättat om en liten kille som börjat på hennes avdelning, men namnet har inte fastnat än. När jag skulle lämna henne idag ställde vi oss och tittade på avdelningens alla namn. Det var en hel del nya barn. Jag var helförvirrad när det var dags för avdelningsfotograferingar förra året. Visste inte hur jag skulle kunna lära mig alla barn. När vi i våras tittade på bilden visste jag nog vilka de flesta var och kunde placera barnen i respektive dagishistoria man fick höra av Lillan vid dagens hämtningar. Ojoj, nu blir det nya dagishistorier med nya små barn att lära känna genom Lillans historier.
Några av de som redan var stora innan sommaren har gått vidare till 6-årsverksamheten. Andra, liksom Lillan var kvar även i år på "sin" avdelning. Det var roligt att studera alla de "gamla" barnen när vi kom tillbaka. På bara några veckor hade de dragit iväg i längd och en del drag i ansiktet hade blivit lite äldre. Tänk va några veckor kan göra! Dessutom var det kul att studera hur de tog vid där de slutade. De välkända gungorna och klätterställningarna togs invant i besittning. Över gården som under några veckor stått öde hördes återigen barnens stoj. Allt är som vanligt igen.
Känns skönt att terminen äntligen börjat. Allt kommer in i sina gamla invanda spår igen. Märker på Lillan att hon mår bra av att veta ungefär hur dagarna ska se ut. Man märker hur viktigt det är med rutiner och det som känns igen.
Kvällen innan dagis startade upp igen efter semesterstängning hoppade lillan omkring. Spänd av förväntan. När vi skulle gå till sängs var det svårt att sluta prata för "imorgon" var ju dagen hon skulle få träffa alla igen. Kompisar och alla som jobbar där.
Morgonen kom och först upp var Lillan. Kläderna var redan på och hon satte sig bredvid mig i sängen. Nu var det dags att fara. Lugnt försökte jag förklara att det var ju ett tag kvar tills vi skulle vara där och vi fick ju inte glömma frukosten. Oförstående tittade Lillan på mig. Förstod jag inte att det här kunde inte vänta? Inte mycket kom ner i Lillans mage när det var frukostdags. Det enda som existerade var att få träffa alla, berätta om sommarens äventyr och leka. Berättade för fröken när vi kom fram till dagis att det inte blev mycke ttill frukost. Skrattande sa hon att då är hon förmodligen hungrig till lunchen och äter ordentligt.
Nu har det gått några dagar in i terminen. Vardagslunken börjar infinna sig. Lillan är nu stor flicka på dagis. Mindre barn skolas in och hon har nu fått rollen som lite större än förra året. En ack så viktig uppgift att vara en stor tjej nu. Lillan har berättat om en liten kille som börjat på hennes avdelning, men namnet har inte fastnat än. När jag skulle lämna henne idag ställde vi oss och tittade på avdelningens alla namn. Det var en hel del nya barn. Jag var helförvirrad när det var dags för avdelningsfotograferingar förra året. Visste inte hur jag skulle kunna lära mig alla barn. När vi i våras tittade på bilden visste jag nog vilka de flesta var och kunde placera barnen i respektive dagishistoria man fick höra av Lillan vid dagens hämtningar. Ojoj, nu blir det nya dagishistorier med nya små barn att lära känna genom Lillans historier.
Några av de som redan var stora innan sommaren har gått vidare till 6-årsverksamheten. Andra, liksom Lillan var kvar även i år på "sin" avdelning. Det var roligt att studera alla de "gamla" barnen när vi kom tillbaka. På bara några veckor hade de dragit iväg i längd och en del drag i ansiktet hade blivit lite äldre. Tänk va några veckor kan göra! Dessutom var det kul att studera hur de tog vid där de slutade. De välkända gungorna och klätterställningarna togs invant i besittning. Över gården som under några veckor stått öde hördes återigen barnens stoj. Allt är som vanligt igen.
Kommentarer
Postat av: T
Åhh, det låter verkligen härligt! Man kommer tillbaka till sin egen tid vid den åldern :) Kommer ut och hälsar på nån dag <3<3
Trackback
